Rearrange my mind.
Iförrgår diskuterade Bella och jag det här med ångest. Framförallt bakfylleångest. Jag tycker alltid att dagen efter jag har gått ut är ångestladdad oberoende av om jag gjorde något pinsamt kvällen innan. Ofta är jag rätt bra på att göra dumheter men jag brukar dock mycket mycket mycket sällan skämmas. Jag har kommit över mig själv och anser att allt jag gör gör jag ju för att jag vill. Hursomhaver, det viktiga som jag skulle berätta var att jag ändå alltid får ångest. Jag försöker kliva upp tidigt på morgonen, ta en Ipren, dricka lite kaffe och göra något nyttigt av dagen. Kanske lyckas jag med det, men sedan på kvällen, när jag väl är hemma, så infinner sig oroskänslan. Jag mår dåligt. Riktigt dåligt. Jag tänker för mycket på hur ont allt det onda egentligen gör. Ni vet, det där onda som man är rätt bra på att gömma undan. Jag blir så himla sårbar och allting gör mig illa. Osäkerheten kryper fram och gör små hål i mitt skinn och sedan kommer det några salta tårar som bara gör att hålen svider ännu mer. Egentligen har jag ju ingenting alls att må dåligt över. Inget stort i alla fall.
Så, VARFÖR gör jag det ändå?
Baby, I wish you lived down the street.
"So, where did you guys meet?"
"At a train station".
Jag vet inte riktigt om jag tror på ödet men om jag gjorde det så skulle jag undra om det var ämnat från första början. Om det var såhär det var planerat hela tiden och vår startsträcka bara var otroligt lång och nödvändig för de lärdomar jag har lärt mig under tiden. Fast det vore så himla konstigt om det faktiskt var tänkt att det skulle bli såhär. Det är kanske finare att tänka att på grund av knäppa omständigheter möttes vi och det växte fram något äkta från något som egentligen aldrig borde ha funnits. Nu finns det. Nu finns det plötsligt ett vi.
You have the most important love for me of all.
I figured out why some days feel like ages.
Fest, Fina samtal, öl, roliga människor som fick mig att skratta, Dog the Bounty Hunter, South Park, mer öl, eggs on toast, ytterst lite sömn, hysteriska skrattanfall, laga mat, mys, konstiga drömmar och kärlek.
Jag är lycklig i vetskapen att jag är älskad och att jag har kapaciteten att älska. Plötsligt vet jag ungefär hur en del av min framtid kan se ut och det blir fint och bra och jag vill bara le och ändå gråter jag. Plötsligt vet jag hur det alltid borde ha varit men inte blivit tills nu. Allting borde alltid ha känt så som det gör nu. Innan den här resan så var det min hjärna som försökte övertala mitt hjärta och resterande kroppsdelar. Nu befinner sig hjärnan och hjärtat i någon slags harmoni och samstämdhet. Hela jag är ett enda stort "JA" och jag kan inte annat än gråta för det är så det blir när alla känslor blir för mycket så de inte vet var de ska ta vägen. Jag älskar.
ldn.
Snart snart åker jag till London. Det handlar om timmar nu. Vi får se om bitarna faller på plats. Om pusselbitar finner varandra. Om London är mina drömmars stad återstår att se. Klargjort är i alla fall att Stockholm inte är det fastän det är himla bra ändå. Vi får se om jag lyckas jaga drömmar och tankar när jag ändå håller på.
Hursomhelst, så känns det bra.
Fick ett ordentligt offer från Royal Holloway också. Brev på posten och allt det där. Va? Är det på riktigt? Hur?
Brainbow.
Det är när det börjar bli komplicerat, när man börjar känna och när det börjar bli allvarligt som osäkerheten kommer fram. En osäkerhet som är främmande för mig för det var så längesedan jag kände den. Pojkar och känslor som har att göra med dem har inte varit sådär jättenärvarande för mig de senaste två månaderna. Eller det kanske är en lögn och jag ska ju inte ljuga. Jo, det är en lögn. Däremot var det så himla längesedan jag kände osäkerheten som man känner inför någon ny, inför någon söt, inför någon som man inte riktigt vet var man har.
Och jag undrar om det värsta som finns är när man faktiskt inte är osäker längre och allt känns så himla bra men man tar det bara för givet och slutar kämpa för att bli bättre och istället blir det vardag och det gör ondare och ondare när kramarna inte känns lika ärliga och kyssarna inte får det att pirra i maggropen. Någonstans ska det ju ändå vara sådär jävla jävla jobbigt. Det ska göra ont och man ska vara fjorton år igen. Nu när jag är vuxen och allt vad det innebär blir jag orolig för att helt plötsligt kommer jag inte ha samma känslostormar. Det kanske borde vara positivt, men det är det inte. Inte för mig i varje fall. Jag vill vara ambivalent och slugnas emellan det ena och det andra. Framförallt när det gäller kärlek. Kärlek ska vara hejdundrande galet. Alltid.
Galway girl.
Igår var fint och roligt. Alex, Ofelia och jag slutade på Galway's och drack öl och sedan sprang vi omkring som galningar i någon timme och letade efter en toalett men allt var ju stängt och paniken var inte nådig. Jag tog nattbussen hem och blev hämtad av världens bästa mamma, vill bara poängtera det.
Idag har jag varit produktiv fastän jag verkligen inte trodde att jag skulle vara det. Jag har mailat Royal Holloway University för att fråga lite saker. Jag har fått ett written assignment från Queen Mary University som måste skickas in inom två veckor och det är ju lite jättespännande. Jag har ringt körskolan och bokat in tre körlektioner. Jag har ringt Operan. Jag har även mailat min spanskalärare. Ja, jag har gjort allt som jag skulle ha gjort i måndags, men bättre sent än aldrig tycker jag.
För exakt ett år sedan hade jag shorts på mig...
Fina saker.
Jag åker till London nästa fredag och stannar tills måndagen. Det ska bli fint.
Imorgon är det Mead Wednesday vilket innebär mat och öl och för mycket skitsnack med Ofelia.
Fina kusin Linnea kommer till Stockholm i helgen.
Jag har läst ut Porno nu och har lärt mig mycket om underground-scenen i Edinburgh och Glasgow och skottskt slang.
Föregående punkt betyder att jag får börja på en ny bok vilket också är fint med tanke på alla valmöjligheter jag har.
Sedan är det rätt så fint att mitt halsont blir bättre nu. Äntligen.
Nu gör det sådär ont igen.
Jag har glömt att berätta en bra sak som hände i Göteborg. På Nyårsafton ungefär vid 16-tiden bestämde Elsa och jag oss för att ta den korta promenaden till kyrkan som ligger bredvid Elsas lägenhet. Vi tänkte att det vore en grandios gest att avsluta 2011 med att gå till kyrkan, tända ett ljus för någon vi älskar som inte finns längre. In gick vi och då hörde vi en kör som sjöng. De övade tydligen inför kvällens konsert. Vi satte oss på en bänk och lyssnade en stund. Sedan gick vi ut. Tanken var rätt fin. Jag kände mig inte direkt renad från synder eller något sådant men det var fint i alla fall.
Förresten, det finns åtskilliga anledningar till varför jag älskar min mamma men en av dem är att när hon frågar hur min dag har varit och jag svarar: jag har inte gjort någonting egentligen, pratat med lite folk, men det känns som att jag har löst många problem som jag inte ens visste att jag hade och som jag fortfarande inte vet att jag har idag och hon nickar och tycker inte alls att det är ett konstigt svar. Jag kan säga vadsomhelst och det kommer alltid vara okej.
Jag ska bli bättre på att uppskatta det.
2011.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Åh, herregud, jag gjorde nog tusentals saker som jag aldrig har gjort förut. Jag träffade en kille som jag trodde var perfekt men han tyckte mer om droger än mig. Jag blev dock kärare än jag någonsin har varit förut i en vacker spanjor med det finaste hjärtat i hela världen. Han var även den första pojkvännen jag officiellt presenterade för hela familjen. Jag firade nyår i Spanien. Jag var på festival i Spanien. Jag åkte till Marbella. Jag åkte till Alicante. Hemma i Sverige har jag bara varit otroligt spontan vilket är början på en ny era för mig. Jag tatuerade mig och jag drack vin innan klockan 12 en söndag.
Har du några nyårslöften?
Egentligen inte. Jag tänker snarare att nästa år ska jag verkligen göra det som jag har planerat att göra: plugga i Storbritannien.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, faktiskt. Eller kompis och kompis, men en kille i Spanien blev pappa.
Vilka länder besökte du?
Öh Spanien. England.
Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
23e juli då jag flög hem från Spanien. Har aldrig varit så ledsen, förkrossad och villig att dö. Även första oktober då jag fick reda på en stor hemlighet som förändrade allt. Såklart den 18e november då jag åkte till London.
Vad var din största framgång 2011?
Att jag lyckades komma så bra in i min nya klass på Kungsholmen, att jag klarade ett år i Valencia, att jag lyckades ha ett långdistansförhållande ett tag, att jag var lycklig större delen av året.
Största misstaget?
Oj, jag har nog gjort många många misstag det här året, fast inget större. Har nog ljugit en del vilket jag inte är stolt över men det har blivit så. Det har varit ett jobbigt år ändå.
Bästa köpet?
Min iPhone, fast det var ju en present? Annars alla resor jag har gjort och festival.
Vad spenderade du mest pengar på?
Utgångar haha. Och resor. Bra kombination.
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, kärlek gjorde mig riktigt glad, fast det har ju en baksida. Dock har det faktum att jag lärde känna Aitor, Ofelia, Elsa och Bella inom loppet av samma år gjort mig riktigt glad.
Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2011?
Metronomy – Corinne
The Naked And Famous – Young Blood
Pendulum – Blood Sugar [Live At Brixton Academy]
Skrillex – Kill EVERYBODY
Adele – Someone Like You
och många fler..
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
När jag var gladare så var jag gladare än någonsin förut, alltså typ sväva på moln. När jag var ledsen så var jag ledsnare än någonsin förut, typ jag-vill-nog-helst-bara-dö-nu-på-riktigt.
Vad önskar du att du gjort mer?
Slappnat av. Fast jag är rätt så nöjd.
Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Hehehe. Jag drack vin med Ofelia, sedan dansade jag, Vendela, Astrid, Ella och Ofelia på Under Bron och skrattade och var lycklig. Sedan kom alla syskon och vänner på middag såklart!
Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Eh, genomskinligt, Dr.Martens, bodys, högmidja-shorts, och lite mer genomskinligt.
Den bästa nya personen du träffade?
Jag tror att 2011 blir klassat som året då jag lärde känna flest nya människor. Aitor, Elsa, Ofelia och Bella är tre personer som jag lärde känna detta år (Bella i 2010 kanske men PÅ RIKTIGT 2011) och som har blivit min närmaste närmaste. Sedan alla viktiga som jag träffade i Spanien i år, som Ernesto. Det finns så många. Hela min nya klass på Kungsholmen också.
2012 blev det visst
Rinse me down.
Själsligt mår jag riktigt bra idag. Kroppsligt mår jag desto sämre. Iffi och jag begav oss ut på äventyr igår och det tärde på kroppen. Man är ju inte lika ung som man var förut... Lite för gammal för sådant där, vet ni. Vi kom hem vid fyra och tittade på film. Mys, men inte lika mys när vi gick upp 10.30 och Iffi råkade äta nötter och kaoset var ett faktum. Fast jag var ändå överlycklig över att få spendera tid med min fina. Bästa ögonblicket var när vi satt på Sommar vid sidan av dansgolvet och märkte att vi inte ens behövde prata för vi tänkte exakt samma tankar.
Dagens eskapader har bestått av att titta på en film, äta en macka och sedan bege mig hem till Gun och Lisel på annandagsmiddag. Gott, trevligt sällskap och mysprat. Imorgon ska jag försöka hitta något på mellandagsrean och sova lite. Det är nog en bra idé. Kanske blir det utgång på onsdag.
Christmas Eve.
Spectrum.
Inatt kom jag hem klockan fyra och det var halt ute. Jag pratade med mamma i telefonen och vips låg jag på marken i backen. Min armbåge är svullen och går inte riktigt att räta ut och min höft är svullen och blå.
Gårkvällen var fantastisk. Det blev inget slakthus för vår del på grund av att vi inte är 20, dock blev det Under Bron once again. En nypa karaoke, rätt så mycket röd hiss och så dans med pojkar i stickade tröjor.
Tänkte förresten att ni skulle uppskatta den här bilden. Aj. Äckel bild, men ändå.
Vet inte vad feber innebär.
Jag är sjuklingen från norra halvklotet. Men alltså jag ska ju ut ikväll och jag ska vara supersnygg så sjuk kan jag ju inte vara? Jag skall nämligen till Slakthuset med Vendela och Astrid ikväll. Det ska bli galet galet kul! Fast jag får nog proppa ner några Ipren i väskan
(skrev först iPhone istället för Ipren?!?!??!?).
Ligger för övrigt i min säng och läser en jävulskt bra bok. Släpade mig upp för att ta den här bilden och visa er boken. Det är inte varje dag man vår läsa en boka med titeln "Porno", fast jag tycker i och för sig att det borde vara varje dag. Den är riktigt bra. Författaren heter Irvine Welsh och skrev även "Trainspotting". JA, det var en bok innan det blev film. "Porno" är uppföljaren och handlar om Sick Boy. Grymt bra i alla fall. Mycket brittiskt talspråk med ord som "farkin", "aintcha", "orlroight" och en mening som "which nae cunt wants tae go tae".
Annars har jag fördrivit tiden med att titta på Once Upon a Time som faktiskt visat sig vara en underbar serie. Kanske för att den påminner mig om en svunnen tid.
För det är du.
Okej, hej. Hur mår jag idag? Inte bra, inte bra. Jag var ju sjuk i tisdags men igår kändes det ypperligt att gå ut och nu får man stå sitt kast. Dock var det så värt. Ofelia och jag drog till Baba Sonic och råkade sedan helt på måfå stöta på några fina tjejer från Kungsholmen så vi följde med dem till en bar där en födelsedag skulle firas. Där var också ännu mer kg-barn och vi hängde med dem. Tillbaka på Baba Sonic dansade vi och dansade. Så himla kul. Bra ställe verkligen. Jag vill tillbaka dit. Det slutade med att vi köpte en underbart god french hotdog i Hornstull och sedan visade det sig att det inte gick någon tunnelbana. Näha sa vi.
Nu ska jag krypa ner i min säng och ta hand om min onda hals och titta på Criminal Minds. Bäst.
